Ja, som många redan tycks ha hört har jag precis varit med om en liten olycka. Jag var ute och roade mig med mina govänner på en bar, och så när det var dags att besöka damernas så gick saker och ting inte riktigt som de skulle. Jag föll tydligen nerför trapporna, och av skadorna att döma, med ansiktet före. Själv har jag inget minne av det inträffade, som tur är, inte heller av att ambulansen förde mig till närmaste sjukhus. Det är på sjukhusbritsen som jag först återfår minnet och konstaterar att Käbi känner om mina tänder sitter där de ska. Smärta är inget jag kommer ihåg från den kvällen, men förvirring och minnesluckor. Det blev en natt på sjukhuset.
Numera ser mitt ansikte ut som hade det åkt på redigt med spö. En panda som gått lös i sminkväskan, det är jag det! Men en massa tur, det har jag haft, och allt börjar sakta läka. Kanske är jag redo för världen snart igen. Och minnesluckorna tackar jag gudarna för, inga trauman här inte! Men förhoppningsvis några lärdomar klokare. Tack Frida, Sara och Käbi för era insatser. Hoppas ni hade en trevlig helg trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar