Mais oui! La vie, c'est la fête! Två glas senare sitter jag hemma och är omtumlad. Syster har varit här, jag har varit i Stockholm på besök, sen var det Nicki och Rebecca, och nu senast Helonis. Här kan jag sätta punkt för detta maraton. 1,5 månaders konstant underhållning! Jag menar då det. Lyckligtvis fick Helena åka med sitt flyg trots komplikationer.
Nytt jobb alltså: restaurangen är superfin, AC i all sin härlighet, sköna kollegor, nya rutiner. Den här månaden kommer att gå undan. 4 veckor återstår och jag har tagit mig in på det slutgiltiga upploppet. Italienarna har åkt hem- även om en av dem fortfarande finns kvar till min förtjusning. Denna sista månad ska bli något alldeles extra. Det har jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar