Det mesta börjar kännas som en slutkläm- praktiskt nog. Franska vänner förr i "exil", nu åter på hemmaplan i Paris. Gamla kollegor som dyker upp på mitt nya jobb. En välbekant plats någonstans i stan där jag en kväll för länge sen tog en taxi med två italienare och... Kanske är det så att det är man själv som inbillar sig när saker och ting har nått sitt slut? I så fall tackar jag för försvarsmekanismer. Ärligt talat ska det bli kul att komma tillbaks till Stockholm. Du ska veta hur saknad du är gamla vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar