De retour!

Ojsan hoppsan! Är jag tillbaks?! Yes! Rummet känns mer bekant än någonsin. Bois-Colombes, Paris, Frankrike. Allt känns nästan som för 10 dgr sen. Sjysst. Imorn ska jag flytta är det tänkt. Helena kommer redan om någon timma så det är bäst att jag snor mig på med summeringen:

Bara faktumet att det skiljde nästan 15 grader mellan storstäderna (Paris med sina blygsamma -6) när jag satte min fot på svensk mark- det är noterbart. Kallt om öronen, javisst! Och bara en sån sak att jag bar en tunn sommarklänning när jag åkte i september.

Jag har hunnit med så mycket! Nästan alla hann jag träffa, det kändes nästintill som förut, som vanligt, som att jag aldrig hade varit bortrest. Man börjar visst bli van vid detta flängande. Och kära familjen. Som jag hade längtat efter dem! Nu har jag fyllt på min umgänges-depå, man vet aldrig när nästa gång blir. Läskigt men spännande! Jobba gjorde jag visst också en dag. Haha, sällan har jobbet känts så frivilligt. Lite extra klirr i fickan gör gott. Speciellt nu när jag har min nya andra hälft, det bidde en samsung, blott 1,7 kg, svart och högblank, en dator helt i min smak.

Och julen såklart. Finns det en bättre högtid att komma hem under? Nej, tror fan inte det. SOM jag har ätit! Klarar mig som björnar i ide resten av vintern..

Yes, det känns otroligt konstigt att jag nyss var hemma. Är det en dröm eller vad? Nu bör jag börja packa innan jag ska ge mig av för att möta upp Helonis! :)

Trevlig sista snutt på året på er!

Glöm inte SKYPE..

Hembesöket resulterar i existensångest

Äntligen hemma i Sverige. Snön ligger djup, ljusen lyser i hemmets alla vrår, familjen är samlad och vännerna inom räckhåll. Jag mår bra. Jag mår bra. Men jag är så otroligt vilsen. Jag är en heliumballong som någon har släppt upp i skyn. Vet inte var jag bor om en vecka, vet inte vad jag ska göra de kommande månaderna, vet inte HUR jag någonsin ska hitta tillbaks till Stockholm. Och ljuva Frankrikes behag skrämmer mig mer än någonsin nu när alternativet finns. Kommer jag att fastna där?

Och så fick även jag se årets första snö

Rätt märklig känsla att se Paris under ett vitt snötäcke. Det var liksom något som inte stämde imorse när jag höll på att göra iordning min frukost. Snöflingor!! Sist jag såg snön var i den dagen då jag åkte till Frankrike för allra första gången, min födelsedag för nästan ett år sen, 25 januari. Tänk så fort tiden går. Och jul är det och allt!

Just nu i dagarna har jag gått omkring med blandade känslor. Sakta inser jag att min första etapp (eller var det andra, etablering, ---) håller på att ta slut. En del av mina nya vänner ska snart lämna Paris. Deras vistelse är till ända. Min egen fortsätter, inte mig emot, och nya äventyr väntar. Exempelvis saknar jag boende när jag kommer tillbaks. Men det är väl inget som ska hindra mig. Har vart där förr liksom.

Jag är så glad över att få komma hem att jag flyger fram på gatorna. Folk måste tycka att jag är otroligt lättroad eftersom jag går runt och ler för glatta livet! Och inte mycket tid hemma inte. Den här veckan har jag ägnat åt sociala aktiviteter. I helgen var det fullt ös. Han träffa i stort sett alla mina vänner, restaurang, bio, kulturbesök, fika, min plånbok är den enda som misstycker! Men så ska man ju fånga dagen. Jag vet hur man göööör...

Alla ni stockholmare där hemma, passa er, för nu kommer jag!!

(Läses EFTER föregående inlägg!)

Just det! Abdel reste bort idag. 10 dagars bublicerings-avbrott! Man TACKAR!

Idag är jag stark!

Hahah! Man får väl göra som alla terapi-grupper: peppa sig själv! Imorse när jag klev ur sängen kändes allting helt befriat från bekymmer och elände. Den där härliga känslan att vakna av sig själv, känna sig utsövd, förväntansfullt inför dagen, pirrig i kroppen; oh vad bra den känslan är! Nej, det är ingenting utöver det vanliga som försiggår. Idag var bara en sån dag, i kontrast till min tidigare så enerverande vecka! Då är det bara att ställa in sig: "idag är just en sådan dag!" Och vips så har hela dagen blivit en riktigt lyckad dag! Ingen magi, inga konstigheter, inga större nyheter, bara inre karma! WOW! Jag borde undersöka det här närmare...

[Och snart kommer jag heeeem på besööök...] =)

Nej det är inget skämt; Abdels köksmemoarer del 3

/Han publicerar väldigt ofta ska ni veta!!/

A-Emilia, du vet när du är i badrummet, var snäll och stäng dörren efter
dig.
Jag- Vaddå, hur menar du? Det gör jag ju! Kanske inte när jag sminkar
mig...
A- Ja men gör det även då. Det kan vara genant för andra (honom själv
eller hans gäster?!) Jag stänger alltid, till och med när jag rakar mig.
Jag- Jaha. OKEJ!

[Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till!! Jag måste härifrån! Och snart är det jul, tjohej!]

Abdels köksmemoarer del 2

"Hej! Jag får känslan av att städningen inte har gjorts denna helg. Badrummet är
smutsigt till exempel. Om du inte har haft tid så får väl jag göra det imorgon!"

[Råkade glömma hinken och skurtrasan på tork i badrummet;

borta när jag kom hem vilket tyder på att han mycket väl vet om att jag har städat]

Magi-fantastiskt

Regnet öste ner. Ett rött paraply som skydd. Stora palatset "le Senat" bakom mig. Han dök upp till sist, något försenad. Middagen på senaten smakade utsökt, och sällskapet, han och hans käre vän och kollega, icke desto mindre lyckat. En otroligt givande middag bland senatorer, kända utskott och politiker. Stämningen i salongen osade högfärd och karriärslystenhet.

Jag fick mig en guidad rundtur i palatset som det kallas, mitt i natten som en dessert på middagen. Salar sällan skådade av allmänheten. L'Hemicycle, den halvmåeformade salen där alla politiker samlas för debatt, mina ögon gladdes. Vad kan vara mer spännande på en dejt? Man måste säga att jag har haft en del tur med det hela..

Abdels köks-memoarer utdrag 1:

"Emilia, snälla öppna fönstret varje gång du lagar mat i köket, då slipper vi
matos överallt!"

[fann fönstret vidöppet trots vinterkyla efter att ha bryggt lite kaffe till min frukost!]

Perfektion saknar grund i verkligheten

Ett litet bildspel för att upplysa er om min senaste helg i kulturstaden:

[Utställningen Dysfashionable Paris/Berlin]

-tillsammans med min italienska vän Maria

-När kära ägodelar blir till konst, den tyckte vi om!

-Efteråt, en paus med varm choklad i högsta klass!!

Julstämningen börjar infinna sig i Paris...

Clichéerna växer på träd i Paris. Oh yes!

Min date igårkväll:

-Ett mindre kaos uppstod då jag satt på tåget när jag skulle
svara på hans meddelande "blir kl 8 bra?" [crédit épuisé!] Merde! Fick vänta i
långa köer för att ladda på mobben. Kunde lika gärna ha varit en urusel ursäkt!
Vilken bra start på en rendez-vous!!

- vi åt på sushi-restaurang, och som en äkta fransman bjöd
han på kalaset, Ja tack :)

- författare som jobbar i utskottet hos regeringen, inte illa
som meriter. Inte för att det är allt som räknas. Lägg till charm och etikett;
et voilà!

...men som jag anser med "perfekta dejter", det är något som saknas. Vare sig man inte är tillräckligt nervös, eller om motparten är otroligt slipad inom dating-området, så sa det inte "klick". För att jag ska klara av en date på ett normalt sätt, som i detta fall, så krävs en gnutta o-intresse. Hjälp! Kalla det för en social akilleshäl.

Men heltokigt var det inte. Fortsättning följer på denna!

En vecka av lyckliga stunder

Det kan jämföras med BigBang för att inte låta alltför dramatisk, hehe; efter en jätte-explosion av händelser, som när tjejerna var på besök, faller allting tillslut på plats. Nu är min vardag iordning igen. Skolan går rutinmässigt och det är faktiskt underhållande emellanåt. Man kommer hem, gör sina uppgifter från universitetet, pratar lite med folk där hemma. Sen kanske man tillochmed hittar ut bland folk igen mot kvällen.

Igår var vi på en bar, ett himla underligt gäng, men o så trevligt. Det var jag Marion(England) Jennifer(Colombia) och Pauline(Frankrike). Som vanligt är det jag som försöker förenda massa människor som aldrig förr har träffats. Men den här gången var det bannemig riktigt trevligt! Vi representerade dessutom jordens alla kontinenter, i stort sett. Haha. Efteråt åkte jag och Jennifer hem till en (tysk/finsk)klasskompis för ett glas vin i all enkelhet. Javisst. Det behöver inte vara konstigare än så! Nu har man alltså börjat hänga med klasspolers, från min gamla grupp alltså.

Och för att bidra med fortsättningen på den underliga historien om fransmannen på gatan:

Ikväll fick jag ett samtal av denne mystiske gentleman. Vi ska ses på måndag är det bestämt, inte för sent, inte någonstans där det är folktomt, jag ska underrätta alla mina vänner så att jag har livlinor i stan. Det ska nog inte vara några problem. Jag är inte så vek som man kan tro! Spännande...

Man vill att alla man bryr sig om ska må bra

När man upptäcker att man inget kan göra, att man måste kliva åt sidan och se på när livet rullar på, kan det kännas hopplöst. Men det är så livet fungerar. Tänk om man ändå vore allsmäktig!

Världen ur en ny vinkel!

När man tillsammans med sina vänner har krypit ur sitt skal, då börjar minsann saker att hända. Livet i Paris har tagit sig an nästa fas på något vis. Första fasen var: etablering.

Nästa fas, känner inte till namnet än. Jag letar boende, fortfarande, och söker meningen med det hela, ur en positiv synpunkt. Igår hände det klyschigaste av det klyschiga, jag var på väg att hälsa på den svenska damen Lotta som jag bodde hos första veckan, när [VIPS] en fransman kom springandes efter mig. Från ingenstans dök han upp och presenterade sig, förklarade hastigt att han hade sett mig genom fönstret på ett kafé (strategiskt beläget). Haha. I mitt huvud tänkte jag, är det här ett skämt?? Gav jag verkligen honom mitt nummer? Ja, det gjorde jag. Det kan varken göra till eller från. Vi får se om det blir en rendez-vous av!

Dessa dagar har varit perfekta! Lite av varje, och när det är 20 grader varmt och strålande sol (mitt utnötta uttryck) då mår man!!

..och som plåster på såren..

..gick jag själv till simhallen igår för en svängom i simbassängen. Och idag mötte jag upp Rosanna och Johan (forna klasskompisar) för en fika. Ljus i tunneln :)

Omtumlad tjej

Det känns som juldagen brukade kännas när man var liten. Man längtade och längtade, det var underbart, och så var det över.

Det som har hänt är det bästa på ofantligt länge, bäst hittills i Paris till och med. Mina vänner har åkt hem och lämnat mig kvar i min vardag. Det är inte helt ute med mig, men tomheten är påtaglig.

Var ska jag börja? Kan jag sluta? Borde jag ens börja?? Jag vill ju få med ALLT!

Nicki kom på onsdagen; jag letade efter en blondie och hittade en nybliven brunett!! Snyggare än någonsin, och OJ vad jag var glad att äntligen se en kär vän! Kvällen ägnades åt utgång med svennar, jag och Rosanna (gamla klassen) med våra respektive vänner. Dans för hela slanten för första gången på väldigt länge.

Sen var det Fridas tur att anlända. Som jag hade saknat hennes vackra ansikte! Äntligen återförenade, kändes nästan som första gången sen Aix. Det blev till att konka resväskan raka spåret till Bastiljen, barhäng passade för första kvällen.

Andra dagen; underbart solsken i Montmartre, jag förbättrade mina intryck av stadsdelen, promenader, fika, uppdatering. Tornet Eiffel efteråt såklart. Det kunde Frida inte missa heller! Restaurang med mina italienska vänner, vad kan passa bättre?

Tredje dagen; Fridas favoritintresse (det här hade jag planerat in i smyg sen läääänge) loppmarknader för hela slanten. Och slantar blev det, men det var det värt! Det regnade lite på oss dessvärre. Vi värmde oss på ett fik i sällskap med mina franska vänner, kulturutbyte hej! Middag hos mig med min roomie, ännu mer kultur-mélange! Och slutligen en helkväll i Paris nattliv. Nu har jag fått mig en inblick i Paris utbud. Inte illa! :)

Fjärde dagen; dags för frojken att packa ihop, ofattbart! Hon skulle alltså lämna mig på riktigt!! Och som ett skänk från ovan kom vi på i tid att vi inte hade- just det- tid till övers. "Kastade" av Frida vid bussen, lyckligt medvetandes om att vi ses igen om en månad. Samma kväll joinade jag Nicki och Liin för en ost-och vin (även kallad chips, godis, film, gott gott..) kväll, hehe. Mysigt och fanimej behövligt!

Sen var det dags även för lilla Nicki att fara hem. Ett minst sagt hjärtskärande dygn för min del! Och så var det tomt...

Och så var man nästan ute på andra sidan

NU R-Ä-C-K-E-R DET!! Jag orkar verkligen inte mer nu! 3,5 dagar med feber och sängliggande, antar att jag borde vara i horisontellt läge även idag, men kan inte hjälpa det- måste bara röra på mig, dvs stå upp lite nu och då. Det är nog precis det här min kropp har velat säga mig under en längre tid, och nu fick den som den ville. Jag tror att undermeningen med dunderförkylningar är att man ska hinna ikapp sig själv, eller snarare, sänka hastigheten några steg. När annars sover jag exakt så mycket som min kropp känner för. När annars släpper jag alla måsten och äventyr samt bekymrade tankar? Aldrig.

Det höll i alla fall i 2 heldagar. Den tredje dagen, igår, var mitt humör på bottennivå. Då kom de bekymrade tankarna tillbaks. Men fortfarande hemma och sansad. En påse haribo blev mitt svar- tyvärr kunde jag knappt äta godis eftersom munnen var enda vägen till syre! Sök efter en ynkligare person, inte lätt!

Än är jag inte helt kry. Men sen så, sen ska jag prisa välmåendet med motion och roliga aktiviteter!!

På besök hos M. Docteur

Doktor: Och vart kommer du ifrån då?
Jag: Sverige.
Doktor: Ja, såklart, blond och blåa ögon...nej vänta, du(Ni) har inte blåa ögon!
Jag: Jo, blå-gröna kan man väl säga.
Doktor: Ja men visst, desto bättre! [lägger på ett brett leende]

Anekdot: Inte lät han sin ålder (senare medel) eller min hälso-status hindra honom. Fransmännen ger visst aldrig upp. Och myten, den lever kvar än i våra dagar. Otroligt!!

Tredje gången gillt!!

Vad är det nu då? Har jag slutligen fått den berömda svininfluensan? Som sagt, tredje gången som jag är riktigt sjuk, andra gången med feber, och då snackar vi de senaste 1,5 månaderna! Jag snittar 3 förkylda dagar i veckan! Inte illa, men illa där an! Borde jag gå till doktorn omedelbums? Kan inte någon bara säga åt mig vad jag ska göra, jag har aldrig varit bekant med mina förkylningar. Det gör det hela svårt att bota dem också!

Några utdrag ur min vardag:

Igår...internet havererade helt så jag kunde inte söka boende som tänkt, OH NO! Senare fick jag dessutom ett meddelande från min "colocataire" som konstaterade att min hyra inte hade blivit betald (pga internet såklart!!) Väl på väg till simhallen så sker någon slags incident i metron, blir tvungen att sätta mig och åka runt hela Paris- inte på humör för det!

Idag...åkte till svenska kyrkan för att sätta upp en annons om mitt nuvarande boende. Någon kanske nappar. Jag tänker gambla lite tills jag hittar ett "drömläge". På metron infinner sig en konstig känsla av rysningar och värk i hela kroppen. Väl i klassrummet under lektionen blir känslan outhärdlig [jag kokar!], 2 alternativ/att härda ut den sista timman och komma hem senare/avbryta lektionen och skynda mig den långa vägen hem/ det blev slutligen till att packa ihop och avbryta det hela. Jag ville inte dra ut på pinan.

Väl ute SPÖregnade det...OCH paraplyet var kvarglömt hemma!

Helgens påhitt

Så här kan byxorna se ut efter en motvillig promenad i regnet. Allt annat än torr! Märk väl mina nyinköpta sneakers! Converse-rip off i plast, tydligen ett utmärkt alternativ till gummistövlar. Strumporna klarade sig utmärkt. Vad vore jag utan mina nya skor? 12,95 euro rikare men desto mindre lycklig!

Ett andra besök på Louvren i fredags. Jag blev bjuden av en fransman och hans vänner. En guidad tur på franska (av en i sällskapet) och intressanta duskussionsämnen, och såklart en extremt trevlig fredagskväll! Kulturen spirar i stan.

Halloween fest i helgen, synd bara att ingen förstod sig på min Hippie-förklädnad. För diskret?? Det fanns batwomen, duschar, transor, allt vad man kan önska sig. Helskön kväll hemma hos grabben från min förra klass på Sorbonne. Fullsmockat och varmt som i en bastu. Ren tur att jag inte kreverade.

Nått första etappen: expedition byta lägenhet!

Pratade med min colocartaire igår. Hur säger man, "Eeeh, jooo, jaaag, eeerhm, tänkte säga upp mitt kontrakt i förtid!" [oerhört illa till mods]. Ja, ni förstår ju själva reaktionen! Han var inte arg, men rätt besviken!!

Nu när den delen är avklarad börjar den riktiga klättringen. Base camp --> intag position påbörja klättring! Jag ska minsann hitta MIN lägenhet här i stadens gytter. Med lite säkerhetslinor och redskap ska det nog gå. Annars går jag över till "freestyle", vad nu det skulle innebära! Hehe. Couch surfing??

Yes, ikväll är det Halloweenfest hos en grabb från min förra klass. Jag veeeet, hippie är ett förlegat tema, men vad gör man när man endast äger ett par utsvängda jeans? I klättringens värld är det du och berget, man använder sig av de få medel man har för att komma nånvart!

[Fråga mig inte var temat bergsklättring kom ifrån. En period av "motgångar"??]

Bonne Toussaint à tous et a toutes!

" Boff ! "

Sov hos en kompis inatt, tillsammans är man ju mindre ensam, än mindre när det är 5 på morgonen och man ska hem efter nattliga äventyr. Det blev en helkväll som började med att jag träffade Käbi, ett kärt återseende! Vi möttes utanför Musée Jeu de Paume, för stunden en utställning om Fellini, alldeles intill Place de la Concorde. Det var verkligen främmande att se en "bekanting" i en bekant stad, en slags krock! Men ack så roligt :) Ett tillfälligt moraliskt stöd i min annars så nybekanta tillvaro. Utställningen var värd en titt måste jag säga. Anita Ekberg i all sin prakt, badandes i Fontana di Trevi. Man kanske inte undrar var fördomarna kommer ifrån..Men tänk att de lever kvar!

Vi skiljdes åt för en stund; jag skulle vidare söderut för en sammankomst hemma hos en nyfunnen vän, italienska, och gänget. Middagsbuffé, efterrätt och drinkar blandat med alla europas olika språk. Det är inte franska vi pratar utan fritaliengelska! Och det funkar skitbra!! Och som alltid när man är många och hade tänkt gå ut, så är det någonting som kommer i vägen. I detta fall ett gäng otrevliga dörrvakter. "Ce soir vous allez pas entrer, faut aller ailleurs" INGEN FÖRKLARING?! Tack och adjö. Jag klarar mig oftast bra utan såna ställen. Vi snurrade runt i stan ett bra tag innan Käbi lyckades flirta med oss till en hemmafest på andra sidan city. Men varför inte? En kväll som denna har man en timma extra till godo. Tacka gudarna för vintertid! Dessutom fick vi med oss en stackars utelåst amerikan som inte orkade fortsätta knacka dörr på sitt eget hotell!! [Händer verkligen sånt i Paris??] Kvällen avrundades mycket trevligt. Hemgång vid 5-tiden (kl 6 sommartid).

Solen sken så fint i förmiddags så jag bestämde mig för att kliva av en station senare med metron för att promenera hem den resterande kilometern. Mitt på gatan möter jag en man som studerar en från topp till tå, som alltid. Denne hade dock ett ytterst orginellt utlåtande att komma med: "Boff" (Pff, det var inte mycket till utsikt)! Eh, jahapp? Kunde jag annat än att börja skratta? Han förgyllde min dag i alla fall, även om jag kanske "störde hans utsikt". C'est marrant quand même[skojigt]!

Och på den romantiska fronten? Intet nytt! Förutom att jag är förälskad i stadens alla nycker. Om en kyrka kan få en att bli religiös, om en utsikt kan få ens hjärta att slå fortare, om språket och kulturen runtom en kan få en att hoppa glädjeskutt, då är det nog romantik ändå! Än så länge har prinsen inte hittat sin vita häst för att rida ikapp mig. Men man vet aldrig. Kanske förr, kanske senare, kanske här, kanske hemma, eller någon annanstans? Till saken hör att även en fri fågel trivs mycket bra bland taken i Paris.

En ex-parisiska på besök!

Fröken K är på besök i stan. Jag ser fram emot att få träffa henne och prata ut om mina uppleveler samt beblanda dem med hennes erfarenheter av staden. Jag misstänker att Paris är ett kärt återseende för henne. Vem skulle inte sakna Paris?

Jäktad som jag alltid är, måste jag kasta mig in i duschen snart om jag ska hinna med det pressade tidsschemat. Sånt är livet när man bor i hoodsen utanför city. Jakten på den ultimata lägenheten fortsätter. Jag återkommer om det senare i helgen, och med fler detaljer om mitt liv. Ämnet "romantik i Paris" har efterfrågats. Inom detta område kan jag dessvärre ej florera i större mängder, något trevligt ska vi nog hitta. MEN som alltid, jag avger inga löften. Förr eller senare, gott folk(med syftning på "återkommer i helgen")!

Bon Week-End ! [dyker eventuellt upp vid senare tillfällen som förkortningen WE] :)

Och så bytte jag grupp

Avancé-->supérieur

Ja, ni hörde rätt! MEN allt som sades på lektionen idag var repetition. Kanske var undervisningen i Aix inte så dum trots allt! Däremot är det synd att betala en saftig terminsavgift på Sorbonne och upptäcka att det inte finns mycket nytt att lära sig. Jag har dessvärre nått den mest avancerade gruppen. SUCK! Men jag kan nog vara lugn. Än är man inte färdiglärd på långa vägar. Ett språk kräver en livstid! Hoppingivande - eller hur? ;) Väntar med spänning på utmaningarna!

Sol kära sol!

(Kvällsaktiviteter på Pont des Arts)

Ljuset gör gott för själen! Varje kväll vid 7-tiden när solen (!!) är på väg ner ryser jag av lycka. Hade det varit hemma så hade det varit bäcksvart för länge sen. Det här året har jag förlängt sommarhalvåret med ca 4 månader, med risk för att ha hakat upp mig (nämnde jag det innan?) Idag tog jag mig alltså en promenad på 1,5 timmar, sooooool..

Är det Revolutionernas Land som har fått mig att vilja göra uppror?

"Oj, delar du lägenhet med en man?? Hur funkar det?"
Det funkar bra, har jag sagt hittills. Det är sant! Det har inte varit några större problem. Igår kom dock smällen. Som alla känner till kan jag vara, riktigt riktigt renlig och näst intill pedantiskt, om det så krävs. Normalt sett föredrar jag när det syns att någon bor i huset i fråga, dvs inte alltför stökigt, men med en personlig vardaglig prägel. Ok?

I detta hus accepteras tydligen inte det. Det fick jag erfara igår. En lång predikan precis innan jag skulle gå hemifrån (så att jag missade bussen!!) och senare en liten knallgul lapp på mitt bord. Hur jag än gör hittar han tydligen saker som måste förbättras. Dagsläget alltså:
Jag måste hitta något nytt ASAP, gärna närmare city den här gången. Han går mig på nerverna. VEM har sitt porslin och sitt SKAFFERI i sitt rum när det finns 2 övriga rum och KÖK i lägenheten? Inte jag i alla fall! :(

Delar med mig av solskenet!

Idag är en sådan dag. Redan imorse slogs jag av den underbara upptäckten att jag faktiskt ÄR i Paris. Det är sant, man måste påminna sig själv ibland, när livet passerar lite för fort. Solen fullkomligt dränkte gator och torg med sitt härliga sken (en ren trafikfara!!). Den kyliga lite krispiga morgonluften som mötte min kind med en svag doft av rykande skorstenar, som ett resultat av öppna spisar i full färd med att värma upp hemmen. Doften från boulangerier- nybakt bröd och croissanter...(djupt andetag)

Det är något mysigt som vilar över frusna fingertoppar och nästippar. Jag kan inte hålla mig ifrån en hyllning till hösten!

marché aux puces

Äntligen en hederlig stor-marknad!! Finns det ett bättre sätt att spendera sin söndag med vänner? Nej just det! Känn er avundsjuka! Marknaden i Porte de Clignancourt kan mycket väl vara den absolut största jag någonsin sett. MON DIEU! Man kunde hitta precis vad som helst, från skalbaggssamlingar till mockavantar och rustika rockoko-möbler(stavning?) Underbart. När vi passerade sektionen för "kläder genom tiderna" tappade jag andan. Tänk er de allra mest fantastiska kreationerna man kan tänka sig. Underbara färger, former, lager på lager, spets på spets...och DÄR var det dags att andas igen!

Den här helgen har jag spenderat med att springa runt på olika soiréer. I fredags var det middag och umgänge hemma hos italienarna som jag på något underligt sätt bekantade mig med i en taxi häromveckan. Vi var ett 10-tal personer, varav hälften fransmän. En mycket lyckad kväll i italiensk anda!

Igår blev jag bjuden på ännu en soirée hemma hos min nyfunne vän Gs kompis. G, en fransyska som jag började prata med i underjorden mitt i natten när metron hopplöst nog bestämde sig för att sluta fungera, tyckte att det kunde vara en trevlig idé att föra in en frisk nordisk fläkt i sin bekantskapskrets. Och visst blev det lyckat! Ca 15 fransyskor och fransmän, delikatesser uppradade på bordet, vin och en härlig stämning. Det är då man trivs! Jag känner mig lyckligt lottad som har lyckats lära känna dessa skygga parisare :)

Jag antar att Paris är så mycket mer än vad jag först hade vågat tro. Det tar liksom aldrig slut. Förut trodde jag att folk som stannade här som förtrollade var av ett lättlurat slag. Kanske är det så, även i mitt fall, eller så har den här staden något alldeles särskilt att erbjuda. En slags magi, mina vänner!

mys med enkla medel

Mina senaste inköp:

Höna av en fjäder?

"Kom inte försent till mötet, ni får möta er nya klass, utdelning av scheman!" Jo visst visst! Här tragglar man sig fram i metro-stimmet, andan i halsen och svettpärlor i pannan. Ångesten när man inser att man kanske kommer att missa en viktig sammankomst! Och så till sist, när man har lyckats armbåga sig fram till mål: en lång kö, 2 papper, en bok, TACK OCH HEJ! 10 min tog det! Jahapp, och var var klassen? Ingen introduktion där inte!

På banken senare samma dag:

"Bonjour madame, je viens pour recuperer ma carte bancaire!"(Jag) [önskar hämta ut mitt nya bankomatkort]

"Votre pièce d'identitée svp!"[hon frågar om leg varpå jag räcker fram körkortet]

"On prend pas ca! "[nekar körkortet och börjar förespråka vikten av att bära sitt pass med sig, därefter räcker hon fram mitt nya bankkort med konfidentiell information utan att överhuvudtaget ha försökt tyda mitt körkort!]

Så viktigt var det med fransmännens formaliteter! Djup suck!

Över lag har dagen varit lite skavd i kanterna. Min ork liksom flög ut genom fönstret imorse efter morgonpromenaden. Benen vill inte röra på sig, ögonlocken känns tunga och motivationen är i botten. Jag kanske inte har svinflunsan, men jag känner mig definitivt som en höna utan fjäder.

Bateau-boîte [de nuit]!

Vi gick och la oss vid 5-tiden. Yes! Det blev utgång igår, vilken helkväll. Började dagen med en snabbvisit på marknaden tillsammans med M. Lunch hemma hos mig med införskaffade grönsaker från marknaden. På kvällen samlades vi hemma hos en av spanjorskorna för en crêpes-käll/fördrink. "grenouille numéro 3 apelle grenouille numéro 1" Den har ni inte vart med om va?! Grodor hit och dit, mycket lyckat. Så glada i hågen tog vi metron till Concorde, där vi mötte upp ett gigantiskt gäng spanska erasmus-studenter. Kvällen blev bara bättre och bättre. En nattklubb på en båt på la Seine. Kan det bli bättre atmosfär än så? Säkert, men jag var supernöjd för kvällen!

Ikväll är det apéro hos fransoser, önska mig lycka till. Mitt sociala jag kan behöva en klackspark!

höstsnuva?

Jag känner igen det här med den årliga snuvan. Nästan lite läskigt punktligt för det mesta. Efter 2 veckors förkylning har jag nu gett det en dag i sängen(idag) trots de generösa 23 grader + sol utomhus. Bäst att låta gardinerna hänga för! Enligt mina planer ska jag vara ur sängen imorn igen. Jag vill ju ut och se världen. Men som jag också brukar säga efter alla dessa förkylningar:
Det är inte förrän man har spenderat en hel dag i sjuksängen som man faktiskt känner sig hemma i sin nya lya.
Det fungerade i Aix. Det ska nog fungera även i Paris..

Lite nattliga äventyr

Nästan 2 veckor utan partyliv. Det är så man börjar undra. Igår var det hur som helst min tur att undersöka Paris efter mörkrets fall. Jag mötte upp en brittisk vän, M, utanför Les Planches. Den här kvällen var det gratis-middag för alla studenter (mestadels Erasmus)- JA ni hörde rätt, helt gratis! Och gott var det. Kycklingklubba med ugnsstekt potatis och en fräsch sallad med baguette som tillbehör. Inte helt fel när man knappt unnar sig kyckling längre.

Redan i entrén började vi prata med folk. Tillslut hamnade vi med ett spanskt tjejgäng från Barcelona. Mycket gemensamt att prata om med tanke på min tidigare week-end i den perfekta staden! Vi drog vidare med mättade magar och en lättare barrunda i tankarna. Dessvärre hittade vi aldrig något ställe med acceptabla priser (för nära Champs Élysées) så vi traskade in på närmaste Monoprix och köpte de la bière. För umgänges skull strosade vi gatorna ner till trakterna kring Eiffel tornet. Där rundades kvällen av och alla begav sig hem till sig. Synd att buss***veln inte kom!! 20 min promenad nattetid är mindre motiverat!

...men så lever jag än idag! :)

vad jag gillar med Paris?

Hur hamnar jag alltid där? I en av stadens många parker, sittandes på en bänk. Idag läste jag till och med en bok, annars bara sitter jag där och njuter. Sol, rödgula höstlöv, människor som strövar omkring, den ypperliga franska kulturen som vilar över stadens vimmel. Att få sitta och betrakta utan att behöva kasta sig fram i folkmassorna, det tycker jag om.

Och såklart, det andra också. Det vilar också något komiskt över alla situationer jag stöter på. Den svala vinden, Seine-flodens matta grågröna vatten under bron där jag står, dragspel i bakgrunden. Det är något hemskt bekant med detta. Ja just det, är inte det den typiska bilden man får när man hör namnet Paris? Jag kan inte låta bli att skratta inombords, jag trivs ju trots allt med denna idylliska idévärld. Jag luras på något sätt av den eviga klyschan. Må så vara.

Numera är jag nyinflyttad i ett mycket trevligt område kallat Bois-Colombes. Nord-väst om Paris, med god kommunikation in till hjärtat. Omkring ligger fina små villor med rappade stenväggar, och ett närcentrum som tycks ha allt man behöver. Kanske är det inte så dumt ändå? Jag är en romantiker förlorad i stadens charm. Jag har hittat rätt för stunden.

Lägesrapport!

Spenderade 1,5 h på Sorbonne idag utan resultat. Kortbetalningen gick inte igenom, alltså fick jag vända hem utan att ha gjort varken nivåtest eller skrivit in mig ordentligt! Snopet.

Ikväll är det en gratis-sammankomst för studenter i Paris, som gjort för att jag ska lära känna folk. Men som många säger: Åk helst inte RER:en själv sent på kvällen. Och eftersom det tar ca 35min och jag ÄR själv, ja, vad gör man då?

Idag ska det i alla fall skrivas kontrakt om allt går som det ska. Yes, det stämmer. Jag har redan hittat en lägenhet där vi ska bo 2 st. Inte alltför illa! Nervös får man alltid vara.

Annars mår jag braaa..Det är sånt här man blir starkare av :)

Början på "det nya livet"

Jag har gjort det igen. Emilia kan inte hålla sig hemma, utan måste ge sig av för att vidga sina vyer. 3 månader hemma i ljuva Sverige, sen var det dags! Jag vinkade alltså av de nära och kära på arlanda och tog flyget till Charles de Gaulle i Paris.

Jag är nu bosatt i ett vackert hus lite utanför själva Paris, hos en trevlig familj med frun som är svenska. Huset har tre våningar varav halva övervåningen är min i stort sett. Rummet där jag bor är vitt med ljust trägolv och mörka takbjälkar (des poutres, var det så på franska?)och två takfönster som vätter mot trädkronorna i parken intill. Idylliskt. Damen jag bor hos är även min arbetsgivare, jag ska praktisera i hennes boutique där jag ska sy kläder och sköta det mesta.

Imorgon bitti ska jag skriva in mig på Sorbonne på riktigt. Ett nivåtest. Ett ordentligt schema. Nya vänner? Jag längtar efter lite rutiner. Det må vara den finaste staden jag har sett (det lilla jag har hunnit med) men den ständiga bitterljuva känslan av ensamhet följer en hack i häl längs stadens alla gator och boulevarder.

Saker jag hunnit med:

*L'arc de triomphe- Les Champs Élysées

*La Seine sett från två håll- Eiffeltornet i fjärran

*La Notre Dame

*Lägenhetsvisning

Bilderna dyker upp snart ska ni se. Ta hand om er så återkommer jag bientôt!

[Bånn zjuuRnee] Bonne journée.