vad jag gillar med Paris?

Hur hamnar jag alltid där? I en av stadens många parker, sittandes på en bänk. Idag läste jag till och med en bok, annars bara sitter jag där och njuter. Sol, rödgula höstlöv, människor som strövar omkring, den ypperliga franska kulturen som vilar över stadens vimmel. Att få sitta och betrakta utan att behöva kasta sig fram i folkmassorna, det tycker jag om.

Och såklart, det andra också. Det vilar också något komiskt över alla situationer jag stöter på. Den svala vinden, Seine-flodens matta grågröna vatten under bron där jag står, dragspel i bakgrunden. Det är något hemskt bekant med detta. Ja just det, är inte det den typiska bilden man får när man hör namnet Paris? Jag kan inte låta bli att skratta inombords, jag trivs ju trots allt med denna idylliska idévärld. Jag luras på något sätt av den eviga klyschan. Må så vara.

Numera är jag nyinflyttad i ett mycket trevligt område kallat Bois-Colombes. Nord-väst om Paris, med god kommunikation in till hjärtat. Omkring ligger fina små villor med rappade stenväggar, och ett närcentrum som tycks ha allt man behöver. Kanske är det inte så dumt ändå? Jag är en romantiker förlorad i stadens charm. Jag har hittat rätt för stunden.