Ett sista avtryck

Befinner mig i Helsingfors. Är inte helt säker på hur det känns just nu. Någonstans inom mig tror jag fortfarande att jag ska återvända till min lilla lägenhet på rue Pascal. Men icke! Kanske kommer den insikten när jag faktiskt landar "hemma" i Vallentuna. Det kommer inte bli lätt att vänja sig, och inte vet jag hur allting blir härnäst. Eller JO! WayOutWest- det kommer att rädda mig! Gänget samlat och läge för en sista anhalt innan verkligheten börjar, den nya alltså. Universitetet.

Det blev ett "pot de départ" vid Seine tillsammans med mina gamla kollegor från Madeleine, Martina och Sandra (mina paris-vänner). Inte läge för tårar, men visst var tankarna på annat håll emellanåt. Var det här verkligen slutet på ett och ett halvt års mental resa? En sista efterfest i samma lägenhet där jag 6 mån tidigare firade ankomsten till Cojean, och cirkeln var sluten! Det återstod bara att åka hem. Även om hjärtat just nu är kluvet, vet jag att jag har fattat ett bra beslut för stunden. Sen om känslan ändras, ja då får jag göra något åt saken. Men man måste prova först, eller hur?

Jag undrar om jag någonsin kommer att utvecklas så mycket på ett år som jag precis har gjort- på alla sätt och vis. Jag har varit så lycklig, så till freds. Nu gäller det bara att hitta samma gnista fast i ett annat land, en annan stad- Stockholm.

Jònsi - Sinking Friendships

http://www.youtube.com/watch?v=f_A_VANYd0M

NU

..börjar vemodet komma ikapp en..

När möss och råttor får en på bättre tankar!

Befann mig vid en hylla på dekorationsavdelningen på Carrefour när plötsligt - en mus ?! Javisst, den hoppade bokstavligen ner från hyllan och kilade vidare bland kunderna. Jag slapp undan med en flämtning. Annat hade det minsann varit om lilla Zara hade varit där. Ett litet leende på läpparna måste medges.

Tidigare idag på tvätteriet, där jag var och satte upp annonser om gitarren min som ska säljas, började en gammal dam att prata glatt med mig om livet. Vi kom in på diskussionsämnet barn och jag fick frågan: "Har ni några barn?" Underligt, jag har aldrig ens sett mig själv som vuxen. Happ, dags att tänka om alltså? Inga barn än i alla fall!

"Allez, venez à Bois-Colombes!"

Ja precis, det var där jag bodde för 6 månader sen. Där hamnade vi igår, jag och Rosanna. Udda med ännu en resa tillbaks till dåtiden. En kväll som påbörjades med en vietnames (mat) i Belleville tillsammans med Helena, kollegan, och som avslutades i gamla hoodsen med min colocataire.

Idag fick till sist se Château de Versailles, även om jag aldrig var inne i själva slottet. Det kanske man kan överleva!

När säcken knyts ihop

Det mesta börjar kännas som en slutkläm- praktiskt nog. Franska vänner förr i "exil", nu åter på hemmaplan i Paris. Gamla kollegor som dyker upp på mitt nya jobb. En välbekant plats någonstans i stan där jag en kväll för länge sen tog en taxi med två italienare och... Kanske är det så att det är man själv som inbillar sig när saker och ting har nått sitt slut? I så fall tackar jag för försvarsmekanismer. Ärligt talat ska det bli kul att komma tillbaks till Stockholm. Du ska veta hur saknad du är gamla vän.

Galleri Pascal - kvalitetstid

Överstylad Barbie?!?

Javisst ja, jag glömde visst en liten detalj: man går inte i halvsofta kläder till en frisörsalong i centrala Paris. Då kan man nämligen råka gå därifrån med en frisyr à la Hollywood, som inte alls passar med outfiten. Sen när slutade uttrycket "au naturel" att existera, och var summan 15 [kÄAnz] euros uttänkt eftersom hon med utländsk brytning uttalade det [kAñ] (=qu'un ~endast en) Klippet blev 54 euro dyrt!!