Befinner mig i Helsingfors. Är inte helt säker på hur det känns just nu. Någonstans inom mig tror jag fortfarande att jag ska återvända till min lilla lägenhet på rue Pascal. Men icke! Kanske kommer den insikten när jag faktiskt landar "hemma" i Vallentuna. Det kommer inte bli lätt att vänja sig, och inte vet jag hur allting blir härnäst. Eller JO! WayOutWest- det kommer att rädda mig! Gänget samlat och läge för en sista anhalt innan verkligheten börjar, den nya alltså. Universitetet.
Det blev ett "pot de départ" vid Seine tillsammans med mina gamla kollegor från Madeleine, Martina och Sandra (mina paris-vänner). Inte läge för tårar, men visst var tankarna på annat håll emellanåt. Var det här verkligen slutet på ett och ett halvt års mental resa? En sista efterfest i samma lägenhet där jag 6 mån tidigare firade ankomsten till Cojean, och cirkeln var sluten! Det återstod bara att åka hem. Även om hjärtat just nu är kluvet, vet jag att jag har fattat ett bra beslut för stunden. Sen om känslan ändras, ja då får jag göra något åt saken. Men man måste prova först, eller hur?
Jag undrar om jag någonsin kommer att utvecklas så mycket på ett år som jag precis har gjort- på alla sätt och vis. Jag har varit så lycklig, så till freds. Nu gäller det bara att hitta samma gnista fast i ett annat land, en annan stad- Stockholm.
Jònsi - Sinking Friendships
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar