De retour!

Ojsan hoppsan! Är jag tillbaks?! Yes! Rummet känns mer bekant än någonsin. Bois-Colombes, Paris, Frankrike. Allt känns nästan som för 10 dgr sen. Sjysst. Imorn ska jag flytta är det tänkt. Helena kommer redan om någon timma så det är bäst att jag snor mig på med summeringen:

Bara faktumet att det skiljde nästan 15 grader mellan storstäderna (Paris med sina blygsamma -6) när jag satte min fot på svensk mark- det är noterbart. Kallt om öronen, javisst! Och bara en sån sak att jag bar en tunn sommarklänning när jag åkte i september.

Jag har hunnit med så mycket! Nästan alla hann jag träffa, det kändes nästintill som förut, som vanligt, som att jag aldrig hade varit bortrest. Man börjar visst bli van vid detta flängande. Och kära familjen. Som jag hade längtat efter dem! Nu har jag fyllt på min umgänges-depå, man vet aldrig när nästa gång blir. Läskigt men spännande! Jobba gjorde jag visst också en dag. Haha, sällan har jobbet känts så frivilligt. Lite extra klirr i fickan gör gott. Speciellt nu när jag har min nya andra hälft, det bidde en samsung, blott 1,7 kg, svart och högblank, en dator helt i min smak.

Och julen såklart. Finns det en bättre högtid att komma hem under? Nej, tror fan inte det. SOM jag har ätit! Klarar mig som björnar i ide resten av vintern..

Yes, det känns otroligt konstigt att jag nyss var hemma. Är det en dröm eller vad? Nu bör jag börja packa innan jag ska ge mig av för att möta upp Helonis! :)

Trevlig sista snutt på året på er!

Glöm inte SKYPE..

Hembesöket resulterar i existensångest

Äntligen hemma i Sverige. Snön ligger djup, ljusen lyser i hemmets alla vrår, familjen är samlad och vännerna inom räckhåll. Jag mår bra. Jag mår bra. Men jag är så otroligt vilsen. Jag är en heliumballong som någon har släppt upp i skyn. Vet inte var jag bor om en vecka, vet inte vad jag ska göra de kommande månaderna, vet inte HUR jag någonsin ska hitta tillbaks till Stockholm. Och ljuva Frankrikes behag skrämmer mig mer än någonsin nu när alternativet finns. Kommer jag att fastna där?

Och så fick även jag se årets första snö

Rätt märklig känsla att se Paris under ett vitt snötäcke. Det var liksom något som inte stämde imorse när jag höll på att göra iordning min frukost. Snöflingor!! Sist jag såg snön var i den dagen då jag åkte till Frankrike för allra första gången, min födelsedag för nästan ett år sen, 25 januari. Tänk så fort tiden går. Och jul är det och allt!

Just nu i dagarna har jag gått omkring med blandade känslor. Sakta inser jag att min första etapp (eller var det andra, etablering, ---) håller på att ta slut. En del av mina nya vänner ska snart lämna Paris. Deras vistelse är till ända. Min egen fortsätter, inte mig emot, och nya äventyr väntar. Exempelvis saknar jag boende när jag kommer tillbaks. Men det är väl inget som ska hindra mig. Har vart där förr liksom.

Jag är så glad över att få komma hem att jag flyger fram på gatorna. Folk måste tycka att jag är otroligt lättroad eftersom jag går runt och ler för glatta livet! Och inte mycket tid hemma inte. Den här veckan har jag ägnat åt sociala aktiviteter. I helgen var det fullt ös. Han träffa i stort sett alla mina vänner, restaurang, bio, kulturbesök, fika, min plånbok är den enda som misstycker! Men så ska man ju fånga dagen. Jag vet hur man göööör...

Alla ni stockholmare där hemma, passa er, för nu kommer jag!!

(Läses EFTER föregående inlägg!)

Just det! Abdel reste bort idag. 10 dagars bublicerings-avbrott! Man TACKAR!

Idag är jag stark!

Hahah! Man får väl göra som alla terapi-grupper: peppa sig själv! Imorse när jag klev ur sängen kändes allting helt befriat från bekymmer och elände. Den där härliga känslan att vakna av sig själv, känna sig utsövd, förväntansfullt inför dagen, pirrig i kroppen; oh vad bra den känslan är! Nej, det är ingenting utöver det vanliga som försiggår. Idag var bara en sån dag, i kontrast till min tidigare så enerverande vecka! Då är det bara att ställa in sig: "idag är just en sådan dag!" Och vips så har hela dagen blivit en riktigt lyckad dag! Ingen magi, inga konstigheter, inga större nyheter, bara inre karma! WOW! Jag borde undersöka det här närmare...

[Och snart kommer jag heeeem på besööök...] =)

Nej det är inget skämt; Abdels köksmemoarer del 3

/Han publicerar väldigt ofta ska ni veta!!/

A-Emilia, du vet när du är i badrummet, var snäll och stäng dörren efter
dig.
Jag- Vaddå, hur menar du? Det gör jag ju! Kanske inte när jag sminkar
mig...
A- Ja men gör det även då. Det kan vara genant för andra (honom själv
eller hans gäster?!) Jag stänger alltid, till och med när jag rakar mig.
Jag- Jaha. OKEJ!

[Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till!! Jag måste härifrån! Och snart är det jul, tjohej!]

Abdels köksmemoarer del 2

"Hej! Jag får känslan av att städningen inte har gjorts denna helg. Badrummet är
smutsigt till exempel. Om du inte har haft tid så får väl jag göra det imorgon!"

[Råkade glömma hinken och skurtrasan på tork i badrummet;

borta när jag kom hem vilket tyder på att han mycket väl vet om att jag har städat]

Magi-fantastiskt

Regnet öste ner. Ett rött paraply som skydd. Stora palatset "le Senat" bakom mig. Han dök upp till sist, något försenad. Middagen på senaten smakade utsökt, och sällskapet, han och hans käre vän och kollega, icke desto mindre lyckat. En otroligt givande middag bland senatorer, kända utskott och politiker. Stämningen i salongen osade högfärd och karriärslystenhet.

Jag fick mig en guidad rundtur i palatset som det kallas, mitt i natten som en dessert på middagen. Salar sällan skådade av allmänheten. L'Hemicycle, den halvmåeformade salen där alla politiker samlas för debatt, mina ögon gladdes. Vad kan vara mer spännande på en dejt? Man måste säga att jag har haft en del tur med det hela..

Abdels köks-memoarer utdrag 1:

"Emilia, snälla öppna fönstret varje gång du lagar mat i köket, då slipper vi
matos överallt!"

[fann fönstret vidöppet trots vinterkyla efter att ha bryggt lite kaffe till min frukost!]

Perfektion saknar grund i verkligheten

Ett litet bildspel för att upplysa er om min senaste helg i kulturstaden:

[Utställningen Dysfashionable Paris/Berlin]

-tillsammans med min italienska vän Maria

-När kära ägodelar blir till konst, den tyckte vi om!

-Efteråt, en paus med varm choklad i högsta klass!!

Julstämningen börjar infinna sig i Paris...

Clichéerna växer på träd i Paris. Oh yes!

Min date igårkväll:

-Ett mindre kaos uppstod då jag satt på tåget när jag skulle
svara på hans meddelande "blir kl 8 bra?" [crédit épuisé!] Merde! Fick vänta i
långa köer för att ladda på mobben. Kunde lika gärna ha varit en urusel ursäkt!
Vilken bra start på en rendez-vous!!

- vi åt på sushi-restaurang, och som en äkta fransman bjöd
han på kalaset, Ja tack :)

- författare som jobbar i utskottet hos regeringen, inte illa
som meriter. Inte för att det är allt som räknas. Lägg till charm och etikett;
et voilà!

...men som jag anser med "perfekta dejter", det är något som saknas. Vare sig man inte är tillräckligt nervös, eller om motparten är otroligt slipad inom dating-området, så sa det inte "klick". För att jag ska klara av en date på ett normalt sätt, som i detta fall, så krävs en gnutta o-intresse. Hjälp! Kalla det för en social akilleshäl.

Men heltokigt var det inte. Fortsättning följer på denna!