En vecka av lyckliga stunder

Det kan jämföras med BigBang för att inte låta alltför dramatisk, hehe; efter en jätte-explosion av händelser, som när tjejerna var på besök, faller allting tillslut på plats. Nu är min vardag iordning igen. Skolan går rutinmässigt och det är faktiskt underhållande emellanåt. Man kommer hem, gör sina uppgifter från universitetet, pratar lite med folk där hemma. Sen kanske man tillochmed hittar ut bland folk igen mot kvällen.

Igår var vi på en bar, ett himla underligt gäng, men o så trevligt. Det var jag Marion(England) Jennifer(Colombia) och Pauline(Frankrike). Som vanligt är det jag som försöker förenda massa människor som aldrig förr har träffats. Men den här gången var det bannemig riktigt trevligt! Vi representerade dessutom jordens alla kontinenter, i stort sett. Haha. Efteråt åkte jag och Jennifer hem till en (tysk/finsk)klasskompis för ett glas vin i all enkelhet. Javisst. Det behöver inte vara konstigare än så! Nu har man alltså börjat hänga med klasspolers, från min gamla grupp alltså.

Och för att bidra med fortsättningen på den underliga historien om fransmannen på gatan:

Ikväll fick jag ett samtal av denne mystiske gentleman. Vi ska ses på måndag är det bestämt, inte för sent, inte någonstans där det är folktomt, jag ska underrätta alla mina vänner så att jag har livlinor i stan. Det ska nog inte vara några problem. Jag är inte så vek som man kan tro! Spännande...

Man vill att alla man bryr sig om ska må bra

När man upptäcker att man inget kan göra, att man måste kliva åt sidan och se på när livet rullar på, kan det kännas hopplöst. Men det är så livet fungerar. Tänk om man ändå vore allsmäktig!

Världen ur en ny vinkel!

När man tillsammans med sina vänner har krypit ur sitt skal, då börjar minsann saker att hända. Livet i Paris har tagit sig an nästa fas på något vis. Första fasen var: etablering.

Nästa fas, känner inte till namnet än. Jag letar boende, fortfarande, och söker meningen med det hela, ur en positiv synpunkt. Igår hände det klyschigaste av det klyschiga, jag var på väg att hälsa på den svenska damen Lotta som jag bodde hos första veckan, när [VIPS] en fransman kom springandes efter mig. Från ingenstans dök han upp och presenterade sig, förklarade hastigt att han hade sett mig genom fönstret på ett kafé (strategiskt beläget). Haha. I mitt huvud tänkte jag, är det här ett skämt?? Gav jag verkligen honom mitt nummer? Ja, det gjorde jag. Det kan varken göra till eller från. Vi får se om det blir en rendez-vous av!

Dessa dagar har varit perfekta! Lite av varje, och när det är 20 grader varmt och strålande sol (mitt utnötta uttryck) då mår man!!

..och som plåster på såren..

..gick jag själv till simhallen igår för en svängom i simbassängen. Och idag mötte jag upp Rosanna och Johan (forna klasskompisar) för en fika. Ljus i tunneln :)

Omtumlad tjej

Det känns som juldagen brukade kännas när man var liten. Man längtade och längtade, det var underbart, och så var det över.

Det som har hänt är det bästa på ofantligt länge, bäst hittills i Paris till och med. Mina vänner har åkt hem och lämnat mig kvar i min vardag. Det är inte helt ute med mig, men tomheten är påtaglig.

Var ska jag börja? Kan jag sluta? Borde jag ens börja?? Jag vill ju få med ALLT!

Nicki kom på onsdagen; jag letade efter en blondie och hittade en nybliven brunett!! Snyggare än någonsin, och OJ vad jag var glad att äntligen se en kär vän! Kvällen ägnades åt utgång med svennar, jag och Rosanna (gamla klassen) med våra respektive vänner. Dans för hela slanten för första gången på väldigt länge.

Sen var det Fridas tur att anlända. Som jag hade saknat hennes vackra ansikte! Äntligen återförenade, kändes nästan som första gången sen Aix. Det blev till att konka resväskan raka spåret till Bastiljen, barhäng passade för första kvällen.

Andra dagen; underbart solsken i Montmartre, jag förbättrade mina intryck av stadsdelen, promenader, fika, uppdatering. Tornet Eiffel efteråt såklart. Det kunde Frida inte missa heller! Restaurang med mina italienska vänner, vad kan passa bättre?

Tredje dagen; Fridas favoritintresse (det här hade jag planerat in i smyg sen läääänge) loppmarknader för hela slanten. Och slantar blev det, men det var det värt! Det regnade lite på oss dessvärre. Vi värmde oss på ett fik i sällskap med mina franska vänner, kulturutbyte hej! Middag hos mig med min roomie, ännu mer kultur-mélange! Och slutligen en helkväll i Paris nattliv. Nu har jag fått mig en inblick i Paris utbud. Inte illa! :)

Fjärde dagen; dags för frojken att packa ihop, ofattbart! Hon skulle alltså lämna mig på riktigt!! Och som ett skänk från ovan kom vi på i tid att vi inte hade- just det- tid till övers. "Kastade" av Frida vid bussen, lyckligt medvetandes om att vi ses igen om en månad. Samma kväll joinade jag Nicki och Liin för en ost-och vin (även kallad chips, godis, film, gott gott..) kväll, hehe. Mysigt och fanimej behövligt!

Sen var det dags även för lilla Nicki att fara hem. Ett minst sagt hjärtskärande dygn för min del! Och så var det tomt...

Och så var man nästan ute på andra sidan

NU R-Ä-C-K-E-R DET!! Jag orkar verkligen inte mer nu! 3,5 dagar med feber och sängliggande, antar att jag borde vara i horisontellt läge även idag, men kan inte hjälpa det- måste bara röra på mig, dvs stå upp lite nu och då. Det är nog precis det här min kropp har velat säga mig under en längre tid, och nu fick den som den ville. Jag tror att undermeningen med dunderförkylningar är att man ska hinna ikapp sig själv, eller snarare, sänka hastigheten några steg. När annars sover jag exakt så mycket som min kropp känner för. När annars släpper jag alla måsten och äventyr samt bekymrade tankar? Aldrig.

Det höll i alla fall i 2 heldagar. Den tredje dagen, igår, var mitt humör på bottennivå. Då kom de bekymrade tankarna tillbaks. Men fortfarande hemma och sansad. En påse haribo blev mitt svar- tyvärr kunde jag knappt äta godis eftersom munnen var enda vägen till syre! Sök efter en ynkligare person, inte lätt!

Än är jag inte helt kry. Men sen så, sen ska jag prisa välmåendet med motion och roliga aktiviteter!!

På besök hos M. Docteur

Doktor: Och vart kommer du ifrån då?
Jag: Sverige.
Doktor: Ja, såklart, blond och blåa ögon...nej vänta, du(Ni) har inte blåa ögon!
Jag: Jo, blå-gröna kan man väl säga.
Doktor: Ja men visst, desto bättre! [lägger på ett brett leende]

Anekdot: Inte lät han sin ålder (senare medel) eller min hälso-status hindra honom. Fransmännen ger visst aldrig upp. Och myten, den lever kvar än i våra dagar. Otroligt!!

Tredje gången gillt!!

Vad är det nu då? Har jag slutligen fått den berömda svininfluensan? Som sagt, tredje gången som jag är riktigt sjuk, andra gången med feber, och då snackar vi de senaste 1,5 månaderna! Jag snittar 3 förkylda dagar i veckan! Inte illa, men illa där an! Borde jag gå till doktorn omedelbums? Kan inte någon bara säga åt mig vad jag ska göra, jag har aldrig varit bekant med mina förkylningar. Det gör det hela svårt att bota dem också!

Några utdrag ur min vardag:

Igår...internet havererade helt så jag kunde inte söka boende som tänkt, OH NO! Senare fick jag dessutom ett meddelande från min "colocataire" som konstaterade att min hyra inte hade blivit betald (pga internet såklart!!) Väl på väg till simhallen så sker någon slags incident i metron, blir tvungen att sätta mig och åka runt hela Paris- inte på humör för det!

Idag...åkte till svenska kyrkan för att sätta upp en annons om mitt nuvarande boende. Någon kanske nappar. Jag tänker gambla lite tills jag hittar ett "drömläge". På metron infinner sig en konstig känsla av rysningar och värk i hela kroppen. Väl i klassrummet under lektionen blir känslan outhärdlig [jag kokar!], 2 alternativ/att härda ut den sista timman och komma hem senare/avbryta lektionen och skynda mig den långa vägen hem/ det blev slutligen till att packa ihop och avbryta det hela. Jag ville inte dra ut på pinan.

Väl ute SPÖregnade det...OCH paraplyet var kvarglömt hemma!

Helgens påhitt

Så här kan byxorna se ut efter en motvillig promenad i regnet. Allt annat än torr! Märk väl mina nyinköpta sneakers! Converse-rip off i plast, tydligen ett utmärkt alternativ till gummistövlar. Strumporna klarade sig utmärkt. Vad vore jag utan mina nya skor? 12,95 euro rikare men desto mindre lycklig!

Ett andra besök på Louvren i fredags. Jag blev bjuden av en fransman och hans vänner. En guidad tur på franska (av en i sällskapet) och intressanta duskussionsämnen, och såklart en extremt trevlig fredagskväll! Kulturen spirar i stan.

Halloween fest i helgen, synd bara att ingen förstod sig på min Hippie-förklädnad. För diskret?? Det fanns batwomen, duschar, transor, allt vad man kan önska sig. Helskön kväll hemma hos grabben från min förra klass på Sorbonne. Fullsmockat och varmt som i en bastu. Ren tur att jag inte kreverade.