Sov hos en kompis inatt, tillsammans är man ju mindre ensam, än mindre när det är 5 på morgonen och man ska hem efter nattliga äventyr. Det blev en helkväll som började med att jag träffade Käbi, ett kärt återseende! Vi möttes utanför Musée Jeu de Paume, för stunden en utställning om Fellini, alldeles intill Place de la Concorde. Det var verkligen främmande att se en "bekanting" i en bekant stad, en slags krock! Men ack så roligt :) Ett tillfälligt moraliskt stöd i min annars så nybekanta tillvaro. Utställningen var värd en titt måste jag säga. Anita Ekberg i all sin prakt, badandes i Fontana di Trevi. Man kanske inte undrar var fördomarna kommer ifrån..Men tänk att de lever kvar!
Vi skiljdes åt för en stund; jag skulle vidare söderut för en sammankomst hemma hos en nyfunnen vän, italienska, och gänget. Middagsbuffé, efterrätt och drinkar blandat med alla europas olika språk. Det är inte franska vi pratar utan fritaliengelska! Och det funkar skitbra!! Och som alltid när man är många och hade tänkt gå ut, så är det någonting som kommer i vägen. I detta fall ett gäng otrevliga dörrvakter. "Ce soir vous allez pas entrer, faut aller ailleurs" INGEN FÖRKLARING?! Tack och adjö. Jag klarar mig oftast bra utan såna ställen. Vi snurrade runt i stan ett bra tag innan Käbi lyckades flirta med oss till en hemmafest på andra sidan city. Men varför inte? En kväll som denna har man en timma extra till godo. Tacka gudarna för vintertid! Dessutom fick vi med oss en stackars utelåst amerikan som inte orkade fortsätta knacka dörr på sitt eget hotell!! [Händer verkligen sånt i Paris??] Kvällen avrundades mycket trevligt. Hemgång vid 5-tiden (kl 6 sommartid).
Solen sken så fint i förmiddags så jag bestämde mig för att kliva av en station senare med metron för att promenera hem den resterande kilometern. Mitt på gatan möter jag en man som studerar en från topp till tå, som alltid. Denne hade dock ett ytterst orginellt utlåtande att komma med: "Boff" (Pff, det var inte mycket till utsikt)! Eh, jahapp? Kunde jag annat än att börja skratta? Han förgyllde min dag i alla fall, även om jag kanske "störde hans utsikt". C'est marrant quand même[skojigt]!
Och på den romantiska fronten? Intet nytt! Förutom att jag är förälskad i stadens alla nycker. Om en kyrka kan få en att bli religiös, om en utsikt kan få ens hjärta att slå fortare, om språket och kulturen runtom en kan få en att hoppa glädjeskutt, då är det nog romantik ändå! Än så länge har prinsen inte hittat sin vita häst för att rida ikapp mig. Men man vet aldrig. Kanske förr, kanske senare, kanske här, kanske hemma, eller någon annanstans? Till saken hör att även en fri fågel trivs mycket bra bland taken i Paris.